Igår när vi var på väg hem från mamma krockade vi med ett rådjur. Vi såg det på långt håll, men det var så himla halt så inget hände när Martin bromsade. Vi bara gled framåt och rakt in i det stackars djuret utan att kunna göra nåt åt det.
Vi klarade oss bra och det blev inga större skador på bilen. Rådjuret sprang in i skogen igen och polisen hade en jägare ute och letade efter det sen, men vi har inte hört hur det gick.
Det som är så otroligt irriterande är att det ligger idioter precis i baken på en när det är så halt. Och man kan liksom inte få dem att hålla avståndet. Även om man bromsar till för att få dem att fatta att de ligger för nära så backar de inte. Det är inte klokt att man kan vara så dum. En som låg bakom oss igår började till och med blinka irriterat med helljuset bakom oss, istället för att utöka avståndet. Och då körde vi i åttio på en hundraväg, så jag skulle inte säga att vi kröp fram precis. Det är så att man vill köra efter dem tills de stannar och ge dem en rejäl utskällning för att de riskerar mitt och min familjs liv när de kör så där.
Hade vi haft någon bil så tätt bakom oss just när vi körde på rådjuret så hade vi med all säkerhet inte klarat oss lika bra.
Tre vägpinnar emellan. Ska det var så svårt!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar