Nu har vi varit ute med Sivan en lång skön promenad i solskenet! Vi har varit på särskilt uppdrag att leta upp barn att klickerträna med. Hon älskar ju barn och blir så glad och vill springa dit varenda gång hon ser ett barn. Det är ju härligt att hon är så go och glad, men det är ju inte alla barn som tycker det är roligt och det är ju inte bra att hon rycker iväg i kopplet när hon får syn på ett. Det har ju alltid varit så, men inget stort problem precis så ansträngningarna att göra nåt åt det har varit lite halvfjassiga.
Det här staketet vi har byggt är så himla bra! Sivan tycker så mycket om att ligga där ute på gräsmattan och tugga på sin pinne och se sig omkring och det är så skönt de gånger det clashar att hon behöver gå ut samtidigt som Johannes precis somnat eller ska äta. Då kan hon vara där ute tills vi är redo att gå.
Men nu, när vi har byggt staketet har Sivan börjat skälla på barn som är och leker i parken utanför vår tomt. Det är ju inte bra såklart. Barnen blir rädda, deras mammor blir arga och Sivan får inte vara utomhus. Så idag gick vi och letade upp ett dagis i närheten och gick förbi ett par gånger samtidigt som vi klickertränade. (Hon skäller dock inte när vi går förbi barnen, det har hon bara gjort när hon är hemma på tomten och de är utanför. Vid dagiset tittar hon emot dem och stretar ditåt). Tänkte köra klickerträning så varje dag i ett par veckor, så får vi se om det fungerar. Om det är någon som har bättre tips så emottages det tacksamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar