söndag 28 augusti 2011

En tur i skogen

Idag ösregnar det. Igår eftermiddag regnade det också. Vi har inte sett mycket av den där sommarvärmen som skulle komma tillbaka i helgen. Vi hann i alla fall få en härlig stund i skogen igår innan regnet kom.
Vi övade inkallning med Sivan hela tiden, särskilt när det kom andra hundar och människor i spåret, och hon var jätteduktig på att komma omedelbart när vi ropade på henne. Hon håller koll på oss båda hela tiden när hon är lös på ett annat sätt än när hon vet att hon har oss på andra änden kopplet.
Efter promenaden var jag helt slut. Sov i tre timmar och magen värkte en bra stund efter att vi kommit hem. Först framåt kvällen var jag lite piggare igen. Kommer aldrig vänja mig vid att jag ine orkar nånting för att jag är gravid.
Idag har det i alla fall varit lite bättre. Jag har orkat packa ett par flyttlådor i alla fall och tänkte ge mig på att baka lite bagels. Ska jobba imorgon igen. Får se hur det går.
Mmmm Blåbär!


onsdag 24 augusti 2011

Vi tar det lugnt!

Idag hände en riktigt märklig sak. Jag satte mig vid datorn på jobbet och det började flimra för ögonen på mig. Det blev värre och värre och till slut kunde jag inte se vad det stod på skärmen. Så jag åkte hem från jobbet, eller rättare sagt Martin och Sivan promenerade till jobbet och hämtade mig och bilen för jag vågade inte köra hem den själv. Var på MVC och kollade värden och allt var bra, men jag har ordinerats vila nu i ett par dagar.

Så jag har varit hemma hela dagen och inte gjort nånting alls. Det känns lite märkligt.

måndag 22 augusti 2011

Valpkursen

Igår var första träffen där hundarna var med på valpkursen. Sivan var jätteduktig. Hon drog ju såklart lite och ville fram och hälsa på de andra hundarna, men hade inte så svårt att koncentrera sig som jag hade förväntat mig.

Vi började med att alla fick ta ut sin hund ur bilen en i taget och så fick hunden hälsa på alla deltagare och så fick man göra en valfri övning som hunden tycker om. Dragkamp eller lek med bollar eller nåt. Stackars Sivan tappade en tand strax innan och blödde i munnen och ville såklart inte ha dragkamp eller bita i nåt då. Istället ville hon fram och bli kliad på magen av de andra deltagarna haha. Hon var jättelugn och jag varken såg eller hörde henne ge ifrån sig ett enda skall under hela tiden valpkursen pågick. Hon är en mycket cool tjej!

Vi fick öva dels på "sitt" och att hålla Sivan fokuserad på oss när det fanns störningar i omgivningen. Och sen övade vi på inkallning. Det var bra övningar, fast Sivan tröttnade snabbt även om vi försökte variera dem. Jag hade nog förväntat mig att någon skulle gå runt och titta till oss och se hur det gick och ge lite tips. Jag försökte påkalla lite uppmärksamhet, men ledaren sa bara att "det ser bra ut" och gick vidare. Dock var det en hund som hade det riktigt jobbigt och bara skällde, skällde och skällde och det gick inte att få den att fokusera överhuvudtaget, så jag förstår att den ägaren behövde extra hjälp och förhoppningsvis var det därför vi inte fick nån hjälp hos oss och nästa gång kommer det bli bättre.

Det är en av ledarna som vid flera tillfällen uttalat sig ganska generellt om terriers, vilket jag tycker är ganska konstigt. Jag vet att hon sa nånting förra gången om terriers som jag reagerade på, men jag kommer inte ihåg vad det var. Den här gången berättade hon för en annan av deltagarna (som inte hade en terrier) att "en terrier exempelvis kan man inte ge en leksak som piper för då blir den så uppe i varv att leken går överstyr". Så kan man väl inte säga, tänkte jag. Sivan har en leksak som piper, men det påverkar henne inte överhuvudtaget att den piper. Vi har en Bedlingtonterrier och en Foxterrier med i gruppen och det är klart att de inte fungerar på samma sätt som Sivan.

Samma sak så skulle vi berätta lite om våra hundar, vad de tycker om och inte tycker om. Vi berättade om Sivan och bland annat att hon inte gillar när hon inte får bestämma. "Jaha, ni har en terrier ja" skrattade ledaren och sen gick vi vidare. Anledningen till att jag tog upp det var ju att jag förväntade mig lite feedback på det. Om det är en bra grej att locka med henne med pinnar exempelvis, som jag berättade att vi gör.

Nåväl, jag tar det med en nypa salt än så länge. Alla har rätt att uttrycka sig lite klumpigt och det var ju bara första träffen. Kursen är ju till nytta ändå, vi använder ju oss av de allmänna tipsen och Sivan får bra träning på att fokusera bland andra hundar. På kvällspromenaden efter kursen var hon jätteduktig och gick så fint i kopplet så och jag provade att kalla på henne så fort hon hittat nåt intressant som en god doft eller så och då kom hon snabbt. Jag hade inga köttbullar framme, men alla köttbullar från kursen kvar i väskan och det hade hon koll på, så det kan ju ha hjälpt lite :)

På tal om köttbullar så har Sivan tappat intresset för sin mat lite sen vi började träna henne med köttbullar. Tidigare var hon så himla ivrig att få sina kulor vid matdags, men nu får man nästan släpa henne fram till matskålen. Hon sitter kvar och tittar på en och man får säga "varsågod" tre-fyra gånger innan hon masar sig dit och äter.

Vi lossade Sivans klistrade öron i lördags. Vi tycker fortfarande att de blev lite höga och flaxiga, så vi har klistrat om dem igen så lågt det bara går och hoppas att det inte är för sent att fixa till det. Hon tappar ju väldigt mycket tänder just nu. En om dan typ, så det borde ju inte vara för sent.

torsdag 18 augusti 2011

Torsdag

Idag har vi varit och lyssnat på bebisens hjärta igen. Allt är fint med den väldigt livliga rackaren där inne. Den sparkas massor, vilket är himla mysigt.

Vi har köpt en barnvagn på blocket och Martin har tydligen fixat säng och lite annat. Han messade i alla fall och sa åt mig att inte handla mer :)

Jag fick precis oväntat besök här i soffan. Sivan som aldrig har fått vara i soffan hoppade precis upp och kröp upp i famnen på mig. Jaha ja, här tar man sig friheter!

Igår efter jobbet for vi till en ganska nyöppnad hundsalong här i stan. De hade drop-in tider för kloklippning så vi åkte dit och klippte Sivans klor. De har även Kerry-klippning på sin prislista, men det var inte hon som klippte klorna som gjorde Kerry-klippningarna. Bra det, för hon trodde det var en Schnauzer. Det tror nästan alla.

Efter kloklippning stack vi till brukshundsklubben och tränade inkallning lite där. Som läxa från förra gången skulle vi hitta nåt godis som Sivan tycker är extra gott. Innan har hon bara fått hundgodis, vilket hon gillar. Men köttbullar är tydligen en helt annan grej! Jösses vilken uppmärksamhet man kan få med en köttbulle! Vi hade roligt alla tre tills det började ösregna.

Usch har plötsligt blivit förkyld.

onsdag 17 augusti 2011

zzzz

Imorse vid cirka 04,30 höll jag på att knuffa om och om igen på Martin för att han skulle sluta snarka.

Till slut säger han: "Men det är inte jag som snarkar, det är Sivan!"

Och det var det haha.

Förlåt Martin.

måndag 15 augusti 2011

Vi fick den!

Vi fick lägenheten i Hovshaga. Så himla kul! Vad härligt det ska bli med massa mer plats att röra sig på. Den här lägenheten är ju också ännu bättre än den förra vi tittade på eftersom det redan finns ett stort, stadigt staket runt tomten. Klart att släppa ut Sivan, det kommer hon gilla! Inget spring i trappor mer och inte massa trafik runtomkring.

Och så himla skönt att slippa böka med barnvagn uppför massa trappor.

Och gott om plats för både företag och bebis.

Ja det här kommer bli superbra!

Har även mailat försäkringskassan och frågat lite. Var lite orolig att jag inte skulle få föräldrapenning för heltid eftersom jag jobbade deltid i våras, men jag kommer att få heltidsersättning. Kan även arbeta i företaget de dagar jag inte tar ut föräldrapenning, så det låter ju bra. Då kan man ju dryga ut det och stanna hemma lite längre.

Martin sökte ett 50% deltidsjobb på Akademibokhandeln uppe på Samarkand. Det vore ju super om han fick det. Tror det skulle passa honom jättebra. Han är lite sugen på att träffa folk om dagarna och ha en liten del stadig inkomst också. Eftersom att vi är inne i ett positivt stim där så mycket går vår väg, så hoppas vi att det fortsätter så och att han får det här jobbet med!


söndag 14 augusti 2011

Nu har valpkursen börjat

Jag har världens duktigaste hund. Hon gör mig mycket stolt!

Vi har precis varit ute och gått i en halvtimme ungefär, nästan helt utan drag i kopplet. Endast vid ett par tillfällen, kanske 5 gånger på hela promenaden, drog hon lite, men det räckte med att hon fått stanna och titta på mig en gång för att hon skulle gå bredvid mig med slakt koppel igen.

Vi avslutade promenaden med att busa med en pinne.

Idag har vi varit på första valpkursträffen. Det kommer att vara tio hundar med på kursen och jag ser verkligen fram emot nästa söndag när den börjar. Jag förväntar mig att Sivan kommer att bli jättedistraherad av alla hundar och den nya miljön och helt glömma allt hon lärt sig (jag vet ju hur hon brukar bli när det är mycket som händer runt omkring). Och det är ju precis det vi behöver träna på. Det blir nog jättenyttigt.

I helgen var vi på kombinerad bröllopsfest för Josse och Peter och namngivningsfest för deras lilla Oscar. Sivan fick vara hemma de första timmarna medan vi satt och åt, men sen hämtade vi henne och hon fick springa lös i flera timmar. Med tre andra hundar där och massa barn som ville leka med henne trodde vi inte det skulle vara så stor risk att hon skulle springa någonstans. Och det gjorde hon inte heller. Hon sprang och sprang och busade med de andra hundarna och hade jätteroligt.

Det var en gammal hund där som inte brydde sig om henne så mycket, sen var det Davids och Elins Putax (pudel och taxkorsning) som hon kom jättebra överens med, så vi ska ta några turer i skogen så de får busa loss tillsammans. Sen hade Josses pappa och sambo med sig sin Ella, en korsning mellan St Bernhard, schäfer och jämthund. En stor lufs som Sivan tyckte det var jätteroligt att tetas med. Hon sprang runt, runt i cirklar runt henne och kastade sig av och an i busiga ryck. Så fort Ella kom i närheten la sig Sivan direkt ner på rygg med alla benen rakt upp i luften.

Vid ett tillfälle kunde vi inte hitta Sivan och blev supernervösa. Vi var ute och letade några minuter och ropade på henne längs skogsvägen. Usch det var obehagligt och man tänkte på hur hemskt det skulle vara om hon bara försvann och vi aldrig fick se henne igen. När vi kom tillbaka var Sivan dock där och i full färd med att busa med barnen. De berättade att hon hade sprungit efter dem in i huset och ätit upp den stora hundens mat där inne. Vilken lättnad det var att hitta henne igen!

Hon har inte mått så bra idag i magen och det var säkert på grund av allt gräs hon tuggade i sig igår och att hon åt all den där maten. Vi köpte lite a-fil och det verkar ha blivit bättre igen.


Stanna....gå.....stanna...gå

Såhär såg det ut i början på promenaden. Den unga damen var inte så sugen på att gå i min takt.

Duktig Sivan

En stund senare var hon jätteduktig!


lördag 13 augusti 2011

tisdag 9 augusti 2011

Min duktiga Sivan :D

Ungefär såhär ser det ut hemma hos oss nu. Sivan sover som en stock och jag sitter i soffan och är helnöjd med min dag. Efter jobbet bestämde jag mig för att det var dags att se om Sivan skulle klara en promenad runt sjön och eftersom jag hade all tid i världen så bestämde jag också att det var dags att hårdträna att gå fint under tiden. De första 1-2 kilometrarna tog en oändlighet. Vi stannade VARJE meter och hon skulle kasta sig efter varje motionär och varje hund som kom inom hennes synfält.

Men jag behöll mitt tålamod och stannade, stannade och stannade henne tusen gånger. Och hon tittade på mig varje gång, innan hon genast drog iväg igen. Ett tag undrade jag om det någonsin skulle gå att få henne att gå fint. Meeeen till slut blev hon så vansinnigt frustrerad när hon inte fick gå framåt att hon började kasta sig från sida till sida samtidigt som hon utstötte nån slags läte, som inte riktigt var ett skall och inget yl heller. Det lät bara hemskt frustrerat.

Då visste jag, eftersom att jag vid det här laget känner min lilla Sivan, att nånting höll på att hända. Jag har sett det så många gånger förut nu, att hon måste ge sitt allt och trilskas så mycket det bara går, precis innan hon ger upp. Och mycket riktigt, till min stora glädje, gav det sig. Hon gick några meter i slakt koppel. Sen drog hon lite och vi stannade. Sen gick det bara lättare och lättare och hon drog mindre och mindre. Den sista kilometern var jättehärlig. Hon gick vid min sida med slakt koppel. Hurra!! Det passerade hundar och joggare och hon tittade på dem och ville gå dit, men hon satte inte av efter dem och lät sig snabbt korrigeras om jag tyckte kopplet sträckte för mycket. Sista hunden vi mötte tittade hon på bara några sekunder när vi gick förbi MED slakt koppel.

Det kändes som ett mirakel och jag öste beröm över henne precis hela tiden och gav henne små godisbitar.

Nu tror jag inte att det inte kommer vara fixat för all framtid, och det kommer nog bli en del återfall, men att ha hennes fulla uppmärksamhet som jag hade mot slutet av promenaden idag är verkligen värt att kämpa för!

fredag 5 augusti 2011

Kanske ett nytt hem

Kommer ni ihåg den där fina hyresrätten vi var och tittade på i Hovshaga, som vi inte fick...

Well....en likadan mittemot har blivit ledig nu och jag och Martin är med bland de som har högst poäng som får komma och titta på den. Nu håller vi tummarna stenhårt allihop att vi får den! Inflyttning är visserligen 1/12 så nära barnafödartider, men det får det vara värt.

Vore helt förträffligt att bo i en fyra. Ett kontor, ett barnrum och ett sovrum till oss. Och så en liten täppa och (förhoppningsvis) diskmaskin!

torsdag 4 augusti 2011

SMS

Fick precis SMS från Martin. "Är ute och går med en jätteduktig Sivan".

Det går upp och det går ner :)

Duktigt av henne att uppföra sig med tanke på att det är Karl-Oskardagarna nu och vi har ett tivoli i princip utanför dörren och det är mycket folk på stan.

En liten uppdatering

Det har varit några tuffa dagar. Det här med att vara gravid är visst inte alltid någon dans på rosor. Sen i söndags har jag varit så otroligt trött.

Jag och Sivan var ute på en promenad på en halvtimme ungefär och sen var jag tvungen att gå och lägga mig och sova i tre timmar. Har varit hemma från jobbet fram tills igår, men idag kände jag att jag bara inte kunde vara hemma längre bara för att jag är trött, om än att jag är extreeemt trött. Har inte orkat fixa nånting och utan Martin skulle jag nog inte fått i mig nåt vettigt att äta alls.

Idag har jag i alla fall masat mig till jobbet och sitter och gäspar mellan samtalen och dricker blåbärssoppa.

Sivan är i alla fall på topp. Hon är inne i en extrem "husse-period" just nu och är som ett plåster på Martin. Hon ska vara så nära att hon helst vill sitta på hans fötter och trycka sig emot honom. Inomhus i alla fall. När de är ute är det alltid honom hon ska utmana mest med sina små idéer som hon har.

Hon har varit superduktig i flera dagar i sträck. Inte dragit nåt i kopplet utan gått snällt med slakt koppel och har det sträckt till så har hon ibland vänt sig om och tittat på en som att "ja jag vet" och saktat ner så att kopplet blir slakt igen. En riktig liten mönsterhund. Sen plötsligt har hon fått för sig att hon har glömt allt det där vi hållt på med och har börjat dra igen. Så det känns som vi är tillbaka på ruta ett just nu. Hon är en filur!

Vi rakade bort limmet i öronen för att kunna rengöra dem och se hur de blev och rakade henne så att vi ska kunna limma om. Rakapparaten är lite läskig tycker hon och håller på och kränger med huvudet och man får ta det lite i taget med lite pauser med godis och kel. Det är alltid samma sak, hon kränger och blir till slut lite sur och grymtar lite Är man bara lite envis efter grymtandet och fortsätter så lägger hon sig alltid ner och sen får man göra vad man vill med henne. Som en helomvändning. Hon bara ger upp.

Samma sak när jag skulle borsta henne häromdagen efter att hon duschat. Hon var inte alls sugen utan höll på att fjanta sig och var plötsligt hårömmast i världen. Jag höll bara borsten på pälsen utan att dra så krängde hon undan och lät som att det gjorde jätteont. Men efter att vi hållt på ett tag så la hon sig ner och sen kunde jag borsta henne hur länge jag ville.

Och samma sak igår igen när vi skulle limma öronen. Hon var bara tvungen att åma sig och protestera lite för att sen bara ge upp och ligga helt still tills vi var klara.

Det hade ju varit skönt om hon hade kunnat ge med sig på en gång, men så fungerar inte vår kära Sivan. Hon vill alltid testa och se om hon kan få bestämma först. Hon är aldrig elak eller hotfull eller protesterar på det sättet, men hon är en ung dam med himla mycket egen vilja! Martins och mitt motto är väl ungefär att "Sivan får aldrig bestämma nåt". Vi ska bara få Sivan med på den idén också :)

Nästa söndag är det dags för valpkurs på brukshundsklubben. Dock ska inte hundarna vara med första gången. Men det ska bli roligt när det väl kör igång med hundarna. En av våra små utmaningar på promenaderna är ju just hur vi ska göra för att hon inte ska bry sig om andra hundar som går förbi. Så det ska verkligen bli roligt att träna henne på att lyssna när det är flera stycken andra hundar i närheten.

I övrigt är hon en ljuvlig familjemedlem. Hon har verkligen repat sig från sin slöhet (eller så har Martin kommit hem igen kanske det heter haha) och är hur pigg och glad som helst. Det är så härligt att se den där viftande svansen och pigga ögonen så fort man vaknar på morgonen.