Sivan mår bra igen. Så himla skönt. Både för henne och för oss :)
Martin hade träffat en tjej i parken igår som hade undrat om det var en Kerry. Det är ju väldigt ovanligt att någon frågar det och inte om det är en Schnauzer. I alla fall hade hon sagt när hon gick därifrån "då har hon en vilja av stål då". Hihi. Jo tack. Tur att matte och husse också har det. Hon vet hur hon vill ha det, vårt lilla hjärta.
Hon trilskas en del med Martin fortfarande när de är ute och ska morra och bita honom när hon inte får som hon vill (oftast är problemet att hon inte vill gå hem). Det är nog inte för att skada eller vara hotfull utan mer som att hon ser det som någon slags upptrissad lek. Om han höjer rösten något går hon nästan i spinn av stissighet och morrar och bits etter värre. Och sen är det igång och slutar oftast med att Sivan blir buren under morr och sprattel. Men sån är hon inte alls med mig. Hon kan bita lite i kopplet och titta på mig med sin full-i-sjutton-blick, men det räcker oftast med ett "Nej" så är saken ur världen.
Vi förstår inte riktigt varför hon behandlar oss olika för vi gör ju likadant, tycker vi. Han brukar i och för sig inte ha godis med sig , vilket jag alltid har. Så jag har kört mer med godis kanske och han med tålamod. Idag hade han haft godis med sig när de var ute i alla fall, mailade han mig och sa, och då hade det gått lite bättre. Vi får väl pröva oss fram med det ett tag och se vad som funkar. Vi ser mycket fram emot att gå på valpkurs med vår lilla Siv. Det känns som att det kommer att vara lika nyttigt för oss som för Sivan :)
Nåt som har börjat funka så smått är om vi slår med handen mot låret och säger "här" så kommer hon och går bredvid, även om hon för närvarande står och stretar emot. Mycket bra! Det funkar inte alltid, men oftare och oftare. Hon har även lärt sig att ligga nu och sitter hon utan att man behöver säga "sitt", utan det är bara att lyfta handen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar