fredag 29 juli 2011

Den som väntar på nåt gott....

Igår kom jag hem lite senare än tänkt, efter Sivans normala matdags på kvällen. Hade ganska mycket att ta itu med och hällde upp mat i hennes skål samtidigt som jag pratade i telefon. Ställde ner maten och började plocka med annat.

Efter ett par minuter ser jag att Sivan sitter kvar utan att ha ätit upp maten. Jag glömde säga Varsågod! Stackarn satt där tålmodigt och tittade på mig och väntade på att jag skulle säga att det var ok att ta för sig!

Vad duktig hon är!

Hon mår för övrigt bättre nu.

torsdag 28 juli 2011

Vad är det med lilla Siv?

Ja, vad är det med lilla Sivan egentligen? Imorse var vi ute klockan 6 och hon gjorde sina morgonbestyr. Sen vi kom in låg hon bara såhär hela morgonen. Hon som alltid brukar vara så pigg och som ett litet plåster på en. Men hon låg bara där i sovrummet för sig själv medan jag duschade och åt frukost och höll på med annat i andra rum. På sin höjd lyfte hon lite på huvudet och viftade lite lojt på svansen när jag kom in och klappade henne.

Hon var ganska slö igår med och sov mest efter att vi kom hem från Lasse och Katja. Så imorse började jag tänka att hon kanske var sjuk eller nåt. Lasse berättade att hon blev bränd av en humla igår, så jag tänkte att det kanske hade med det att göra. Fast det borde det inte vara, för jag har tänkt på att hon har verkat lite slöare redan innan igår. Tänkte att hon kanske saknar Martin och deppar lite. Ja, sådär höll jag på och grunna över vad det kunde vara.

När det var dags att gå kom hon utsläntrande från sovrummet, men la sig ner i hallen igen med kopplet på medan jag tog på mig skorna. Masade sig upp och ut genom ytterdörren och la sig i trappan igen på väg ut. "Men lilla gumman hur är det med dig" undrade jag.

Men sen när vi kom till bilen piggnade hon till. Hon som brukar streta emot lite när det ska åkas bil viftade så glatt på svansen så och skuttade in självmant. Vi har ju åkt iväg till Lasse och Katja varje morgon den här veckan så det var väl ingen överraskning vart vi skulle. När vi kom fram skuttade hon så glatt ur bilen så och stretade mot deras ytterdörr och vart jättejätteglad när Lasse öppnade.

Hon har haft några härliga dagar och fått vara ganska fri där på deras tomt och de har gått på promenader och badat och tittat på roliga saker, som hästar, med henne. Hon verkar ha trivts fantastiskt bra och det har nästan varit svårt att få med henne hem på eftermiddagarna. Så jag hoppas att det inte är något fel trots allt på henne utan att hon bara kanske har varit lite trött efter sina spännande dagar :)

tisdag 26 juli 2011

Halvvägs :)






Mysteriet med körsbärskärnorna




Martin är iväg på sin seglarvecka den här veckan. Skagen har visst inte välkomnat dem med något kul väder :( Sivan är på besök hos Lasse och Katja om dagarna medan jag är på jobbet och det verkar gå bra med katter och annat som tur är :) Har tagit över översättandet lite tillfälligt och har jobbat hela helgen med med det. Har varit så fruktansvärt trött och först imorse kom jag på att jag glömt ta mina järntabletter. Får hoppas det blir lite bättre nu när jag tagit ett par stycken för igår var jag tvungen att gå och lägga mig och sova en timme när vi kommit hem. Orkade inte ta tag i nånting så disken fick stå och resterna av Sivans papperstrimlarfest ligger kvar på golvet fortfarande.

Sivan är bra träning inför bebisen. Man har nån annan än sig själv att ta hand om, som måste tas om hand, även när det kanske inte är på bekvämaste tiden :)

Vaknade klockan halv sex imorse av att hon hulkade och mådde illa. Torkade upp och när jag var på väg att gå och lägga mig igen så trampade jag i en jättepöl. Duscha fötter och svabba golv och sen kunde jag krypa ner igen. Sivan gick också och la sig under sängen och efter en liten stund hör jag "tap,tap,tap"-ljud underifrån sängen. Där ligger Sivan och leker med en liten hög körsbärskärnor, ca 6-7 stycken.

Har funderat hela morgonen på hur hon har fått dit dem. Jag vet var de kommer ifrån för hon har spenderat hela dagen hemma hos Lasse och Katja som har ett stort körsbärsträd på tomten. Frågan är bara hur hon har fått hem dem?? Jag var och hämtade henne efter jobbet igår hos Lasse och Katja (kollade även av en händelse i munnen på henne då för att titta på hur många tänder hon tappat) och sen åkte vi ut i skogen och promenerade och först efter det åkte vi hem. Så frågan är vart har hon förvarat dem all den tiden?

Det är mycket mystiskt.

tisdag 19 juli 2011

Valpkurs!

Var på friskis igår igen. Precis lagom motion just nu känner jag. Ska nog ta en powerwalk runt sjön ikväll med. Varenda gång jag tränar känner jag att jag måste öva upp min rygg, annars kommer den aldrig att fixa att släpa runt på en stor mage i höst.

Vi har fått inbjudan till valpkurs nu. I mitten på Augusti kör den igång. Det ska bli jätteroligt! Hon gör sin husse och matte väldigt lyckliga just nu genom att uppföra sig exemplariskt. Mycket få pölar inne (och ibland är det ärligt talat vårt fel) och duktig på promenaderna är hon. Hon drar fortfarande, men inte lika mycket, och när hon drar och man stannar henne är hon snabb med att söka ögonkontakt. Tidigare tittade hon bara till lite snabbt, men nu tittar hon lite längre på oss varje gång. Det är precis som när vi övade ögonkontakt när hon skulle få mat. I början var hon supersnabb med att kasta ett öga och sen kasta sig över maten. Nu sätter hon sig faktiskt en bit ifrån matskålen och tittar på en och väntar på sitt "varsågod".

Ikväll ska vi klistra öron igen efter att hon fått lufta dem ett par dagar nu.

söndag 17 juli 2011

Sivans och Texas första möte

Igår var vi på besök hemma hos Martins föräldrar. Martins syster var där med sin dotter och deras lilla american hairless terriervalp. Sivan uppförde sig så fantastiskt bra hela dagen att jag blir så stolt att jag nästan spricker. Den där lilla ettriga valpen bekom henne inte särskilt mycket och hon var bara lugn, snäll och glad hela tiden.

När vi kom dit började Texas skälla som tusan, men Sivan hetsade inte upp sig utan satte sig lugnt ner i hallen och bara tittade på Texas som var uppe i sin mattes famn. Inte ett knyst sa hon och hon var inte rädd utan såg närmast konfunderad ut som om hon undrade vad det var för något. Texas fick komma ner och nosa och hon satt fortfarande kvar helt lugnt och tittade lite på honom där han hoppade runt och skällde och nosade överallt på henne.

Texas var riktigt bussugen. Han bor med två katter och det såg lite roligt ut för han busade nästan som en katt. Som en studsboll hoppade han överallt och fram och tillbaka på Sivan, som såg sävlig ut som en snigel i jämförelse. Det gick glatt till i alla fall, inga morr eller hårda bett. Stundtals fick Sivan lite nog av skuttandet och buntade ihop den lilla hunden till ett paket under sig så han höll sig stilla.

Sivan var som sagt som en liten dröm. Alla man besöker kommenterar hur lugn hon är. Och det är hon verkligen. Det är jätteskönt. Hon blir jätteglad såklart när hon får träffa människor och hälsar jätteglatt, men hon skäller inte, hoppar (nästan) inte och är aldrig påstridig och ska ha uppmärksamhet hela tiden. Hon sätter sig gärna hos någon och blir klappad, eller går omkring själv och utforskar den nya platsen. Oftast lägger hon sig och sover en bra stund medan alla sitter och pratar.

Det börjar bli bättre med rumsrenheten också. I lördags kväll var jag och Martin över hos några vänner och åt middag. Vi var borta i fyra timmar ocn när vi kom hem upptäckte vi att Sivan inte gjort nånting inne (helt förbluffade gick vi runt och letade, men inte minsta lilla pöl. Hurra!). Vi tog ut henne och genast gjorde hon allt hon skulle. Hon har börjat komma och säga till också att hon behöver gå ut. Ibland sätter hon sig vid dörren och ibland kommer hon och sätter sig bredvid en och tittar på en med den där jag-vill-nåt-blicken. Och ibland sätter hon sig bara och kissar på golvet såklart, men som sagt, det blir bättre. I morse när jag steg upp hade hon inte gjort nåt på hela natten. Vilken duktig tjej hon är!



Det vita partiet på Texas rygg är bonnabränna efter selen :)







fredag 15 juli 2011

Inget hus

Ooooo vad jag tyckte om den där bostadsrätten vi var och tittade på igår. Vi for hem och räknade på vad det skulle kosta totalt i månaden och i slutändan kände vi att det inte skulle bli nog med pengar över för att vi skulle vara nöjda och kunna göra allting annat vi vill. Så det blir inget. Vi fick även besked om att vi inte fick den där hyresrätten på Hovshaga vi var och tittade på, så det verkar som att vi bor kvar i stan ett tag till.

Idag har vi varit på ultraljud och tittat på den lilla bebisen. Jösses vad väl man såg allting, det hade jag inte väntat mig. Inte heller att den skulle vara så livlig och hålla på och sno runt och sparkas och sträcka på sina små armar och ben. Den var så fin!

Vårt andra lilla glädjeämne, Sivan, är också livlig och mycket duktig! Hon har varit väldigt rädd för att prova att gå nerför trappan trots att vi har lockat och pockat och försökt på alla sätt att få henne att testa. Uppför är inga problem. En gång, strax innan matdags, råkade hon springa uppför en trappa för mycket när vi kom hem från en promenad och fick enorm ångest när hon inte vågade gå nerför trappan och hörde maten serveras nere i lägenheten.

MEN igår provade hon. Lite sakta och försiktigt tog hon sig nerför trappan medan jag och Martin stod nedanför trappan och hyllade henne. När hon kommit hela vägen ner väntade såklart klapp och beröm och sen tänkte vi lyfta upp henne och bära henne nerför resten av trapporna. Men tji fick vi för hon pilade uppför trappan igen och gick nerför dem, den här gången utan tveksamheter. När hon kom ner igen var hon på väg att smita upp en tredje gång för att göra det igen, men då tog vi henne i flykten. Så himla roligt att hon helt plötsligt kom på att hon faktiskt kunde gå i trappan att hon tyckte det var så häftigt att hon ville göra det igen och igen och igen.

torsdag 14 juli 2011

Gäsp!

Den här veckan har väckarklockan ringt klockan 05,30 varje morgon och jag är ingen morgonmänniska! Det är ingen annan i vår familj heller. Inte ens Sivan orkar vara uppe så tidigt med mig. Hon brukar vakna när jag stiger upp, komma och hälsa lite sömnigt, hoppa upp med framtassarna i sängen för att se om Martin också är vaken. Det är han aldrig. Inte ens i närheten haha. När hon ser att han sover vidare brukar hon rulla ihop sig nedanför och somna om. Sen sover de som stockar båda två ett par timmar till.

Idag ska vi åka och titta på bostadsrätten i Öjaby. Spännande!

onsdag 13 juli 2011

Trägen vinner :)

Sivan gör framsteg som bara den nu. Det var länge sen hon la sig och stretade emot nu och vi har börjat jobba lite mer med att få henne att inte dra iväg i kopplet. Ibland får hon såna ryck när hon vill fram till något spännande att hon bara kastar sig framåt utan att man är beredd och då tar ju kopplet emot hårt och plötsligt och man blir ju livrädd att hon ska bryta nacken ju. Så mycket för vår skulle vill vi naturligtvis att hon ska gå fint, men också för hennes egen, för det där kan ju bara inte vara skönt.

Vi stannar så fort hon drar och väntar tills hon tar ögonkontakt, berömmer henne jättemycket och sen går vi. Sen får vi oftast stanna efter en meter igen och göra samma sak, men då är hon oftast snabbare med att söka kontakt med blicken. Så det känns ändå som att det går framåt. Ibland går hon snällt utan att streta och då berömmer vi henne också jättemycket. Det verkar som att hon börjar koppla lite att stretar man i kopplet kommer man ingenstans.

Sen vi började jobba med att hon ska söka ögonkontakt har mycket annat blivit lättare också. Hon är mycket snabbare att reagera när vi vill att hon ska göra något.

Var och tränade igår. Hittade ingen bra maskin för att träna ryggen på gymmet utan att magen kommer i kläm, så jag gick/sprang på löpbandet. Jätteskönt att komma igång igen!

tisdag 12 juli 2011

Vart lite hurtig

Igår var jag på Friskis på kampaängen. Andra gången jag motionerar sen jag blev gravid. Jag har inte haft någon ursäkt att inte göra det den sista tiden, för jag har mått prima i flera veckor nu. Jag kände att jag saknat träningen och löpandet ganska mycket ändå och blev lite taggad att sätta igång igen. Ska i alla fall iväg och träna ryggen på gymmet i eftermiddag och sen ta en promenad runt sjön. Det känns lagom med tanke på att kondisen inte precis var på topp igår :)

måndag 11 juli 2011

Vår stora tjej!

Och vår "lilla" Sivan hon bara växer och växer. Här kommer lite bilder från senaste tiden.



Söta Sivan nere vid sjön
Vattnet är lite spännande


Sivan tar en tupplur i hallen



Sivan fick vara med de sista metrarna på Martins löprunda. Superkul att få spurta i full fart med husse! Ska bli kul när hon blir lite större och kan hänga med på joggingturer!


Ett nytt hem nånstans

I lördags var vi och tittade på en lägenhet på Hovshaga. Vi blev till vår förvåning riktigt förtjusta i den. Ingen av oss har tänkt oss att bo på Hovshaga tidigare, men det var ett jättemysigt område. Väldigt idylliskt. Det var en fyra i två plan med liten uteplats på framsidan och en på baksidan. Helt nyrenoverad med garage och mycket förvaringsutrymme. Så vi har tackat ja.

Nu får vi se vad som händer. Det är tre till som har tittat på den här lägenheten och jag tror att Martin och jag har lägst köpoäng, så det gäller ju att de andra tackar nej för att vi ska få den. Vi ska ju fortfarande titta på den där bostadsrätten i Öjaby på torsdag. Ska bli spännande att se vart vi hamnar till slut!

Igår var jag och Sivan hemma hos Lasse och Katja för att vi skulle se hur det skulle gå med Sivan och katterna tillsammans. Det gick ganska bra i alla fall. Sivan fick sig en liten snyting när hon och Flinta hamnade nos mot nos, men det var inte så dramatiskt. De lämnade varandra i fred sen och verkade båda vara nöjda med det.

fredag 8 juli 2011

Snart helg

Igår efter jobbet åkte jag, Frida och Henrietta och Sivan ut till Anna och Roberts stuga och grillade. Det blev en jättehärligt kväll trots mygg. Lyxigt för de andra nu när jag är gravid för då är det inget snack om vem som kör, så de kan ta sig ett glas rosé.

Sivan uppförde sig som vanligt exemplariskt. Hon är så himla lättillgänglig och glad mot alla hon möter, så precis alla i vår vänkrets är jätteförtjusta i henne, vilket gör det lätt att ta med henne. Hon verkar vara nöjd bara hon får vara med och se vad man gör. Jag har köpt en sån där krok som man borrar ner i marken så att hon kan springa lite friare. Hon gick och såg sig omkring, åt lite gräs och kom sen och la sig under bordet och sov bort en del av kvällen medan vi satt och pratade.

Anna och Robert har väldigt mycket smultron på tomten och Sivan ÄLSKAR smultron. Hon är suverän på att nosa till sig vart de finns och lika suverän på att på nolltid dammsuga av plantorna på bär. Det ser jätteroligt ut, men jag försöker att begränsa intaget så hon inte blir dålig i magen.

Bara en timme till helg nu. Härligt. Vi har inga särskilda planer. Ska eventuellt på barnkalas på lördag. Det är Fridas dotter Alva som fyller 3, men man får bara komma om man är klädd som prinsessa eller prins enligt födelsedagsbarnet. Förutom hennes mamma. "Du kan vara häxa mamma" sa Alva. Haha. Får se om jag hittar min tiara nånstans så jag får komma in :)

torsdag 7 juli 2011

Sivan fågelhund

Fast igår var hon minsann ingen liten vän Lassie.

En liten fågel hade råkat komma in genom balkongdörren och när Martin upptäckte den höll Sivan som bäst på att bolla den mellan sina tassar :o

Den var lite vimmelkantig när den flög ut, men verkade ok.

Vår egen lilla Lassie

Imorse när vi vaknat gick Martin direkt ut med Sivan och hon gjorde både det ena och det andra. När de kom tillbaka satte vi oss och åt frukost. Plötsligt kommer Sivan och ställer sig med tassarna på Martins ben, vilket hon inte får göra, så Martin sätter ner henne på golvet, men hon kommer upp lika snabbt igen. Hon är ännu mer enträgen och slår tassarna om hans arm, krafsar och skäller och håller på.

Vår vana trogen ignorerar vi henne när hon skäller (de få gånger hon gör det ska tilläggas, hon gör det nästan aldrig) och då blir hon ännu mer frustrerad. Jag kliver av en händelse upp för att hämta något i köket och då släpper hon Martin och genskjuter mig och stirrar på mig, samtidigt som hon viftar på svansen och trampar med tassarna.

Så springer hon bort till hallen utanför toadörren och ställer sig där. Där ligger en hög.

Som en liten Lassie ville hon larma om att det hänt en olycka.

Haha.

tisdag 5 juli 2011

Bostadsrätt i Öjaby?

Nästa torsdag ska jag och Martin titta på en bostadsrätt i Öjaby. Den här. Vi svängde förbi och tittade på den på väg hem från Jönköping i Söndags. Jag vill verkligen bo där! Det var ett skönt område, lummigt och grönt och välskött. Det skulle vara skönt att ha en liten tomt för Sivan och den lille att springa omkring på och lite större ytor inomhus för oss alla att röra oss på. Vi har fått ett lånelöfte preliminärt beviljat från Swedbank.

Sivan har fått en rolig grej för sig. Så fort hon kommer till en grässlänt så vill hon springa uppför den och sen rulla nedför den. Det ser jätteroligt ut och hon verkar njuta som tusan. Hon liksom rullar ett varv, ligger kvar på rygg lite och gnor sig mot gräset och grymtar och sen rullar hon vidare ett varv till. Hon är en liten livsnjutare vår lilla Siv!

Igår slutade jag redan kvart i tre. Hade en härligt oplanerad eftermiddag. Martin stack iväg till replokalen nästan direkt när jag kom hem, så jag och Sivan tog en skön promenad vid sjön i det fina vädret. Vi övade lite på att gå fint, busade lite också och tog små pauser längs vägen. Jag satte mig ner ett tag vid hundbadplatsen och Sivan hade fullt upp med att utforska vattenbrynet. Vatten är fortfarande lite småläskigt och främmande och verkar enligt henne fortfarande mest vara till för att drickas, men hon fick ta sin tid att utforska i sin egen lilla takt. Det blev ett dopp av framtassarna efter en stund, men inte mer än så.

Hon var jätteduktig fram tills hon bestämde sig för att jag var tråkig och hon inte hade lust att lyssna på mig. Jag spelade faktiskt in förloppet med kameran för att kunna analysera i efterhand. Det börjar som vanligt med att hon börjar bita i kopplet och börjar bus-gruffa lite. Hon tetas med mig den lilla rackaren. Det avhjälps numera snabbt med att jag vänder ryggen till och tittar åt ett annat håll tills hon släpper kopplet. Så den biten gick fint. Men sen fick hon syn på en kråka en bit bort och stretade däråt. La sig i gräset och sen hjälpte inget. Lock, pock, godis, avledande ljud. Ingenting. Hon hade inte lust att uppmärksamma mig och struntade därför blankt i mig.

Intressant är att jag numera i det läget vet att hon kommer strunta i mig och helt säkert märks det på mitt kroppsspråk och min röst fastän jag försöker tänka på att det inte ska göra det. Jag hör själv hur min röst låter ganska monoton på filmen, även om jag försöker variera den och låta glad och spännande. 1-0 till Sivan i detta läge. Hon kom ju visserligen så småningom när hon hade lust, men då hade batteriet i kameran tagit slut haha. Nu gäller det att vi blir listigare!

Hemma är det inga problem överhuvudtaget att få hennes uppmärksamhet, där är hon hur lydig och uppmärksam som helst, men där finns såklart inte så mycket spännande i omgivningen som distraherar heller.

På tal om hemma så är det dags att ta lunch och köra hem och luncha med Martin och Sivan.

måndag 4 juli 2011

Nu är det klippt och klistrat :)

Helgen har varit förträffligt trevlig med både bröllop och kalas på agendan.

I lördags var det Martins bandkompis Jonas som gifte sig med sin Fredrika i Osaby utanför Växjö. Sivan fick stanna hemma eftersom det var så nära att vi kunde åka hem och titta till henne under kvällen. Gjorde misstaget att byta finskorna mot något bekvämare när vi var hemma och lämnade finskorna på dörrmattan. Tack för tuggleksaken matte, sa Sivan!

Bröllopet började inte förrän klockan 16, så jag och Martin hann klippa/raka Sivan först och klistra hennes öron. Jag tror vi lyckades bra med öronen. Klippningen blev väl lite sisådär, men övning ger färdighet som man säger. Vi tänkte ju först ta henne till hundfrisören, men såhär i efterhand är jag glad att vi inte gjorde det för det var nyttigt för oss alla att träna och dessutom var det en ganska mysig stund. Sivan var jätteduktig och väldigt tålmodig med sin matte som försökte titta på klippvideo och klippa efter den, samtidigt som husse höll upp henne när hon hela tiden försökte rulla ihop sig och sova :). I början när jag skulle raka huvudet så tyckte hon det var lite obehagligt och krängde lite, men till slut la hon sig bara ner och sov när jag höll på. Det gick mycket lättare än vad jag hade trott att raka henne i ansiktet.

Igår var vi hemma hos Susanne med familj och firade Ylva som fyllt 16 (hur kan mina syskonbarn ha blivit så stora??). Supertrevligt som alltid!

fredag 1 juli 2011

Så här går det...

Sivan mår bra igen. Så himla skönt. Både för henne och för oss :)

Martin hade träffat en tjej i parken igår som hade undrat om det var en Kerry. Det är ju väldigt ovanligt att någon frågar det och inte om det är en Schnauzer. I alla fall hade hon sagt när hon gick därifrån "då har hon en vilja av stål då". Hihi. Jo tack. Tur att matte och husse också har det. Hon vet hur hon vill ha det, vårt lilla hjärta.

Hon trilskas en del med Martin fortfarande när de är ute och ska morra och bita honom när hon inte får som hon vill (oftast är problemet att hon inte vill gå hem). Det är nog inte för att skada eller vara hotfull utan mer som att hon ser det som någon slags upptrissad lek. Om han höjer rösten något går hon nästan i spinn av stissighet och morrar och bits etter värre. Och sen är det igång och slutar oftast med att Sivan blir buren under morr och sprattel. Men sån är hon inte alls med mig. Hon kan bita lite i kopplet och titta på mig med sin full-i-sjutton-blick, men det räcker oftast med ett "Nej" så är saken ur världen.

Vi förstår inte riktigt varför hon behandlar oss olika för vi gör ju likadant, tycker vi. Han brukar i och för sig inte ha godis med sig , vilket jag alltid har. Så jag har kört mer med godis kanske och han med tålamod. Idag hade han haft godis med sig när de var ute i alla fall, mailade han mig och sa, och då hade det gått lite bättre. Vi får väl pröva oss fram med det ett tag och se vad som funkar. Vi ser mycket fram emot att gå på valpkurs med vår lilla Siv. Det känns som att det kommer att vara lika nyttigt för oss som för Sivan :)

Nåt som har börjat funka så smått är om vi slår med handen mot låret och säger "här" så kommer hon och går bredvid, även om hon för närvarande står och stretar emot. Mycket bra! Det funkar inte alltid, men oftare och oftare. Hon har även lärt sig att ligga nu och sitter hon utan att man behöver säga "sitt", utan det är bara att lyfta handen.