Idag vaknade jag upp med extrem huvudvärk, vilket inte är en bra kombination när man har en liten tjej som vaknat upp superpigg och redo att utmana matte.
Hennes två favorittrotssaker som hon gör när vi är ute och går är att hitta klumpar av nyklippt gräs att kasta sig efter (och i parken finns det mycket sånt) och sen ligga och tugga på och rulla runt i och vägra lämna platsen, eller att bita i kopplet. Det blev mycket sånt i förmiddags! Oftast hjälper det att tjoa glatt eller locka med godis så kommer hon och så går det bra ett tag igen. Tills hon hittar nästa löv/gräsklump/servett/pinne :) Man har vant sig vid att vara personen som går omkring och tjoar glatt på sin hund på stadens gator.
Huvudvärken försvann i alla fall så småningom och då tog vi en "revansch-runda". Jag laddade med godis och sjöng upp mig och sen körde vi en öva-på-att-gå-fint-promenad på 20 minuter. Vad mycket bättre allt går när man har energi! Hon var faktiskt jätteduktig, förutom ett par gånger när hon såg på mig lite okynnesaktigt och bet tag i kopplet, men det räckte faktiskt att höja fingret lite och säga fy så släppte hon och travade snällt vidare. Alltså inte bita tag i kopplet, märka att vi säger ifrån och tycka det är ännu roligare att bita i det, rulla runt på marken med det och sen vägra släppa eller röra sig framåt - som hon gjorde bland annat gjorde imorse.
När vi kommer hem igen brukar vi alltid ta av henne halsband och koppel innan vi öppnar ytterdörren och säga till henne att stanna och sen får hon vi vänta tills vi säger varsågod att gå in genom dörren. Det fungerar jättebra varje gång.
Nu kanske det låter som jag klagar, men det gör jag inte. Jag tycker ärligt talat att det är roligt med utmaningen att forma Sivan som vi vill ha henne och jag hade inte förväntat mig annat än att det skulle vara ungefär såhär att fostra en valp. Det ska bli roligt att gå kurser tillsammans sen och få lite input som gäller för just oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar